Upp tidigt för att jobba idag. Alltså är man så tyst det bara går, öppnar och stänger dörrar försiktigt, smyger runt, viskar med varandra och är allmänt hänsynsfulla. Även ute är det lugnt och stilla, lite fågelkvitter bara. Det vill säga fram tills det ögonblick jag ska säga hejdå. Då trycker jag på ringklockan istället för att luta handen mot husvägen. Trot eller ej, men nu spelade det ingen roll hur tysta och hänsynfulla vi innan varit. Som alltid lyckas jag göra bort mig på ett eller annat sätt. Men samtdigt, vem vill inte bli väckt halv 7 en lördagmorgon av en tjej som redan är lite försenad och snabbt skyndar iväg till bilen?