smile like you mean it

Och det var allt som behövdes, att jag skrev av mig. Nu känns världen plötsligt lika rosaskimrande igen som den gjort de senaste dagarna. Kan nästan svära på att solen inte gått ner än.

Fick dessutom precis ett sms av min lillebror. Han är söt! :D

måndagsgrubbel

Hur vet man att det man vill verkligen är det man borde? Att det som känns aningens skumt verkligen är det? Hur gör man när man vet att det man gör är helt fel,  och skadar både än själv och andra hela tiden, men bara inte kan lägga av för att självdestruktiviteten verkar vara det enda beståliga? Hur berättar man för en vän man älskar att han är en bror när han är ensam? Hur förklarar man för sin syster att det hon gör är fel, trots att man själv gjorde exakt samma sak för ett halvår sedan?Hur mycket kan man och ska man berätta för en annan människa? Hur kan man leva utan att påverka till en sämre värld?

Många frågor, konstiga, halvdjupa och halvdeprimerade sådana. Och detta är bara början, listan kan göras hur lång som helst på liknande och helt andra frågor som titt som tätt flugit förbi i mitt huvud. Vissa bara en kort sekund, andra en längre period och yterrligare några inte alls. Vissa är bara en typfråga. Men grått har det varit säger min dagbok från förr, och inte bara grått, utan även svartaste svart. Så hur kan man välja att läsa det man vet är mörkt när man själv är ljus(både det inre och yttre)? Kanske behöver vissa saker ombearbetas i efterhand, medan andra bara borde låtits bero. Om det är något jag lärt mig så är det att tvångsbeteende och överanalysering är två väldigt farliga grejer, men ändp läser jag. Vi gillar alla att leka med elden. Bränt barn skyr inte elden, bränt barn återvänder till elden. För att förstå eller förgås.

Och helt plötsligt blev det väldigt väldigt dystert, vilket egentligen inte är meningen, för det är jag inte, jag är bara väldigt tankspridd och önskar jag hade nån att kvällsfilosofera med. Någon som kan få mig att tänka på hav, vågor, snö och vinter. Någon som åker och tar ett nattbad med mig. För det är vad jag behöver, ett dopp för att svalka min överhettade hjärna.

Key please

Nyckeln är återfunnen! Visade sig att den låg på golvet, under lite kläder... Och för er som undrar och inte förstog detta, den har varit borta, försvunnen. Men nu är den som sagt återfunnen!

Jag ska även bli uppfinnare. Sätta röstkommando på nycklar, ingen himla sak att ha i nyckelknippan, utan direkt på nyckeln. Så kan man ropa på den och den börjar pipa. Så nu vet ni min idé, ta inte patent på den innan jag gjort det bara.

Ha det så trevligt i solen

nu ska det bli vitt!



Införskaffat silvershampoo idag, så nu får vi hoppas att det är värt pengarna banne mig!

Inte som planerat

Då var midsommarafton snart slut och fick jag bara använda ett ord för att summera dagen skulle det bli speedad. Jobbade natt vilket nu var ett tag sen så jag fick inte en blund i ögonen. Eller aa, jag blundade mycket under natten, men kunde inte sova. För att så klara av att jobba dagen blev det kaffe, massa kaffe. Och ständigt i rörelse, vilket jag lyckades bra med. Vi hade mycket att göra trots att alla var hemma och inget speciellt var planderat sådär, gjorde jordgubbstårta till eftermiddagen och lite sånt. Med andra ord flöt dagen på sjukt snabbt och innan jag visste ordet av var jag hemma och började göra mig iordning. Även detta utan att riktigt koppla av och med ytterligare två koppar kaffe i mig för att klara kvällen. Ner till Rania, plockade upp henne och så bar det av till hennes stuga. Här vankades tårta och ytterligare två koppar kaffe vilket gjorde att jag nu var uppe i 10-12koppar, ingen sömn på över ett dygn och iprincip bara socker och frukt i magen. Men jag var på topp.

Det var däremot inte allt därute, så efter en knapp timma drog jag och Rania och begav oss åt varsitt håll. Kommer hem till ett tomt hus och planerar att om möjligt däcka. Då kommer släkten och ca en timma senare kommer även min bror som varit i Danmark. Plötsligt är det inte längre jag som är speedad, jag är snarare lugn i jämförelse. Munnen går konstant på honom och vi andra kan inte annat än skratta. Skratta och äta gott.

Nu har de begett sig och jag och Jonatan har gått in i varsitt rum för att försöka dämpa oss och se till att båda sover ut på riktigt. Jag är nöjd. Blev inte alls som planerat eller önskat, men så mycket mysigare och bättre än jag kunnat föreställa mg. Midsommar blev faktiskt gemenskap och glädje, äkta glädje. Bara folk som verkligen känner och älskar varandra, trots trötthet eller irritation, motsättningar eller ändrade planer. Vi var glada att vara tillsammans och jag är konstigt nog lyrisk över att ha varit med en liten del av min släkt. Kalla det koffeinförgiftning eller övertrötthet men jag är lycklig just i detta nu.

Godnatt och Glad Midsommar!




Design by Rania Rönntoft