Ibland blir det bara för mycket. Att inte klara av att öppna vår öppna spis, att behöva flytta alla stekpannor och ställa undan dem för att komma åt den jag vill ha, att behöva ha scotty i det korta kopplet, att det gör ont så fort fingrarna nuddar tagnentbordet. Helt enkelt småsaker som jag i vanliga fall inte ens reflekterar över. Och som jag nu mer eller mindre accepterat att jag inte kan göra eller glädjs mig åt att jag varje dag som går klarar lite mer med min högerarm. Att jag den senaste natten sovit hela natten inger stryrka och glädje. Men ibland gör det för ont, ibland stter jag still och bara andas för att jag gjort liite för mycket med armen, för att någon kommit åt den på fel sätt. Och helt enkelt att det är massa saker jag inte kan göra. Vilket är jobbigt, jättejobbigt. Visst det kommer bli bra, och jag tränar allt jag kan + lite till, för att det ska läka snabbt och för att jag snart ska vara helt återställd. Jag gör så mycket jag kan och orkar, och småfixar här i huset, iväg träffar folk, ut och går med Scotty. Rent allmänt håller mig igång så mycket jag kan och orkar, och det blir så mycket bättre. Vilket är helt fantastiskt! Men ibland blir jag bara så arg på att det går så långsamt, att det gör så förbannat ont. Och nu är jag av med gipset! Men sakta men säkert blir det bättre, och det är det man får tänka på, framför allt när det gör ont.

Då var datorn insläpad tillsammans med lite jongleringsgrejer, trollerisaker och massa papper för nu ska jag fixa lite lappar och taggar åt pappa. Innan det är dags att övergå att hjäloa mamma att städa och baka inför ikväll då hon ska ha lite gäster här. Och till det hörs Bach och Mozart. Sjunger man i en fin kör så måste man öva. Haha undrar hur detta kommer gå egentligen. Aja, nu ska här klippas och klistras.

Ciao!

Fotografen hittar ni här

Nu bakas det bullar för fullt! Och vad jag saknat det. Igårkväll när låg i min säng gick jag igenom receptet i huvudet och imorses hoppade jag upp, sprang till City och satte igång med en bulldeg. Så om 4minuter ska de första bullarna in i ugnen och sen kommer det lukta gott i hela huset, köket är sådär ugnsvarmt och jag funderar på om jag ska ta och baka mer sen elelr ta itu med mina garderober. Måste egentligen fixa mina garderober.. Och bullar har vi ju snart så, dessutom lovat mamma att göra en paj till henne imorrn. Behöver även ta itu med min lilla vovves päls. Men först, fixa bullarna!


Från när det begav sig i Frankrike.

Idag ahr det varit riktigt svensk/boråsiskt höstväder. Regn, blåst, uppehåll, en glimt av sol, värme och kyla om vartannat. Och jag gillar det! Så sjukt mycket, i alla fall än, innan det blivit alltför mörkt och regnit för länge. Men inte än. Däremot har även mitt fysiska tillstånd gått som vädret, vilket inte varit lika roligt. Armen har smärtat till och från nåt så otroligt, och kan fortfarande knappt röra den. Men snart hoppas jag! Snart, snart får det bli bättre.

Bortsett från armen har jag dock haft en härlig dag. Småfixa lite här hemma innan jag drog mig ner till stan för en sväng med Rania. Det innebar att jag kom hem med ett par leggins från H&M och att lite pengar gått till en kaffe på Waynes. Sen mötte jag upp Krook och hans bil och vi drog vidare till Markus. Så blev det en härlig eftermiddag/kväll med Food Ink och Wipe Out. Och egentligen klarar inte jag sådana dokumentärer som Food Ink men kan inte låta bli att dels se dem, dels beröras av dem, och framför allt, rekommendera dem. Så titta på den och se hur långt matindustrin gått i USA. Det är läskigt.

Nu ska jag ägna mig helt åt TV:n
Natti!