Idag var tanken att jag skulle till vådcentralen för blodprov på morgonen, hem äta frukost, ta en runda med inlinesen, sen ut med min Scotty innan jag skulle bege mig till stan för att dels gå med Fred till en taturingstuio och sen svänga förbi banken innan det var dags att jobba natt.

Hos Vårdcentralen gick det som det skulle, likaså med frukosten. Sen var det dags att åka inlines, vilket jag också gjorde, i fem minuter. Efter att ha väjat för ett par med barnvagn landa jag hårt på svanskotan och tog emot med handen. Den hand som inte hade skydd, thank God för att det var högerhanden. För sedan blev det ändring av planerna och resten av dagen spenderades på¨akuten. I början var det hekt förskräckligt, vidrigt och oerhört smärtsamt. Väldigt mycket tårar och chock. Som bytes ut mot skratt, fniss, leende och massa massa bra idéer allt efter som morfinet kickade in. Och när morfinet inte hjälpte kom det ännu mer medc. Så då fick jag lite annat smått och gott. Vilket innebar att när de skulle dra armen rätt var jag knappt medveten om att de var i rummet. Rummet som gått från steril sjukhussal till varmt, inbjudande och med ett väldigt roligt och intressant tak.

Nu är jag så hemma, pupillerna har nästan återgått till det normala och smärtan börjar komma tillbaka, fast nu är den i alla fall gipsad. Så nästan vecka är det dags för en till röntgen och jag hoppas innerligt att det läker åt rätt håll så jag slipper operation. Så nu är det bara att hålla tummarna, proppa i mig mediciner och hoppas att jag får nån sömn inatt.

Nu ska jag lägga mig i soffan och se om det finns nån film som faller mig i smaken, såvida armen inte börjar smärta ännu mer. Hoppas ni haft det bättre!