att ha djur är bland det underbaraste som finns. Inget kan trösta som en katt som kryper upp i knät och börjar spinna, eller lägger sig brevid en i sängen när man inte kan somna. En viftande hundsvans som möter en när man kommer hem, ledsna ögon när man går. Att alltid ha nån som är med en, ett sällskap som inte kräver något, villkorslös kärlek.

Men för att ta emot denna kärlek måste vi människor ta vårt ansvar, den kärlek vi får måste vi möta. Mata, gå ut med pyssla om. Och inte minst, ta alla svåra beslut. Se när de inte mår bra och orka göra det rätta för dem. Åka in till veterinären i tid och otid, skynda hem efter skola, jobb eller den där fikan man bara ville skulle fortsätta i all oändlighet för att gå ut en promenad. Ta de där besluten som man bara inte vill fatta. Inse när de inte mår bra, oavsett om det är miljön, åldern, sjukdomar eller något annat. Vad det än är är det vi som måste fatta besluten, de kan inte göra det, vi måste. Det är det som krävs av oss för att vi får ta del av deras kärlek och värme. Ibland kan man inte se vad som är minst smärtsamt för oss, utan vad är bäst för djuren, egentligen. Tunga beslut och sjukt jobbiga beslut, men de måste tas. Det är en del av att vara människa och en del av att vara djurägare. Försöka vara osjälvisk och se till djurens bästa. Oavsett hur ot det gör eller hur gärna man vill skjuta besluten till ett annat millenium, de kanske måste fattas idag.

För djuren. Det är de värda. Det är vår skyldighet.