Ibland blir man glad, så däför kommer en länk, titta och njut.

Ja så har det varit, under nu tre dagar har jag inte ens varit i närheten av någon dator, eller jo, i närheten så klart, men jag har inte använt, för jag har inte varit hemma. Och det har varit så skönt. Så härligt att bara kunna sitta och prata i timmar, ta en lång promenad, jobba, laga mat, och inte ens tänka på att gå in på Facebook, läsa bloggar eller blogga själv. Att bara vara i nuet och njuta av de jag varit med och runt omkring. Det har varit hörliga dagar, och dagar av mycket tankar. Men nu är jag tillbaka i rummet mitt och är småirriterad på att Spotify inte vill starta. Samtidigt som jag tänker massa, massa. Fast egentligen borde jag skynda mig att göra mig iordning för snart ska jag och mamma åka ner och gå på stadsteatern. Det ska bli mysigt såhär i höstmörkret.

Ska se om jag drar mig hit och skriver några fler rader när jag är hemma ikväll sen, nu när jag åter lever med datorerna.

Nyss hemkommen från en härlig promenad i solen med min kära vovve. Så nu sitter jag här med kaffekoppen, packat upp efter helgen och väntar på att Scottys tassar ska torka. För snart ska här klippas på en pudel. Det krävs inte många dagar utan pälsvård för att han ska vara en enda stor tufs. Men snart ska han minsann bli fin igen! Och sen är tanken en härlig eftermiddagspromenad på Ymer. Ibland är hösten verkligen bara så härlig!

Helgen uppe i Stockholm hos lilla farmor var hur härlig som helst den med, jättemysigt att träffa henne igen! Hann dessutom med att träffa min kära kusin som jag inte sett på jättelänge samt en sväng förbi landet. Där tog jag och pappa en kanot och begav oss ut på sjön. Det var helt fantastiskt. Snö på klippkanterna och trädgrenarna, is längs kanterna, helt vindstilla, tyst och kallt. Det enda som bröt tystnaden och stillheten på sjön var fåglarna som skrämdes upp av det som tyst gled förbi dem. Allt medan solen gick lägre och lägre, dimman ökade och la sig längs strandkanterna. Månen tittade fram och fåglarna flög snabbt och lågt över sjön. Vattnet som var en enda stor spegel där björkarna lyste i vitt och guld. Runt omkring tändes så ljusen i de hus där någon eldade och en annan började förbereda kvällsmaten och lördagskvällen. Rofyllt.

Det var så längesen jag var på landet, och att få det timmar som jag och pappa fick där var fantastiskt. Det är så vackert, och så härligt. Sedan åkte vi tillbaka till farmor och umgicks med henne hela kvällen och igår eftermiddag satte vi oss så i bilen och begav oss söderut igen. Och nu sitter jag här, funderar på om Scotty är tillräckligt torr än, och har gamla härliga barndomsminnen framför näthinnan. Känner mig äckligt lycklig, ni vet sådär glad och nöjd att det bara spritter i en.

Ska nog springa upp på vinden först bara, och ställa upp min väska, så är det gjort.
Cherioos

Då har man varit ute och halkat runt i snöslasket med bilen. Och vore inte anledningen att lämna Lo på Blå Stjärnan hade det varit riktigt trevligt. Älskar verkligen att köra i snö! Om det bara kunde vara lite kallare...

Och nu ligger så Louie ensam och övergiven med halsband i en bur på djursjukhuset och väntar på att sövas och opereras. Gillar inte att lämna mina djur på djurskukhuset, känner mig alltid lika hemsk. Trots att det är för deras bästa. Kanske ska gå ut en lång tur med Scotty och skutta runt i skogen. Eller vänta lite, jag har visst inte packat än. Och snart kommer pappa hem och då åker vi till farmor över helgen. Så ska nog ta itu med packningen först och sen ut i skogen. Så får det bli. Om det inte vore så vackert ute...