Idag var tanken att jag skulle till vådcentralen för blodprov på morgonen, hem äta frukost, ta en runda med inlinesen, sen ut med min Scotty innan jag skulle bege mig till stan för att dels gå med Fred till en taturingstuio och sen svänga förbi banken innan det var dags att jobba natt.

Hos Vårdcentralen gick det som det skulle, likaså med frukosten. Sen var det dags att åka inlines, vilket jag också gjorde, i fem minuter. Efter att ha väjat för ett par med barnvagn landa jag hårt på svanskotan och tog emot med handen. Den hand som inte hade skydd, thank God för att det var högerhanden. För sedan blev det ändring av planerna och resten av dagen spenderades på¨akuten. I början var det hekt förskräckligt, vidrigt och oerhört smärtsamt. Väldigt mycket tårar och chock. Som bytes ut mot skratt, fniss, leende och massa massa bra idéer allt efter som morfinet kickade in. Och när morfinet inte hjälpte kom det ännu mer medc. Så då fick jag lite annat smått och gott. Vilket innebar att när de skulle dra armen rätt var jag knappt medveten om att de var i rummet. Rummet som gått från steril sjukhussal till varmt, inbjudande och med ett väldigt roligt och intressant tak.

Nu är jag så hemma, pupillerna har nästan återgått till det normala och smärtan börjar komma tillbaka, fast nu är den i alla fall gipsad. Så nästan vecka är det dags för en till röntgen och jag hoppas innerligt att det läker åt rätt håll så jag slipper operation. Så nu är det bara att hålla tummarna, proppa i mig mediciner och hoppas att jag får nån sömn inatt.

Nu ska jag lägga mig i soffan och se om det finns nån film som faller mig i smaken, såvida armen inte börjar smärta ännu mer. Hoppas ni haft det bättre!

Då var det snart dags att dra sig till jobbet för att jobba natt. Lika skönt at jobba när det ösregnar utanför och känns som höst, men det varit lika skönt att dra ihop ett gött gäng och kolla en film och mysa under en filt. Men snart jobb som sagt. Och redan varit lit dukrigt idag, åkte förbi Knalleland med mamam och köpte födelsedagsprenster. Alltid lika kul när man hittar nåt.




Hoppas ni får en härlig söndag!

att ha djur är bland det underbaraste som finns. Inget kan trösta som en katt som kryper upp i knät och börjar spinna, eller lägger sig brevid en i sängen när man inte kan somna. En viftande hundsvans som möter en när man kommer hem, ledsna ögon när man går. Att alltid ha nån som är med en, ett sällskap som inte kräver något, villkorslös kärlek.

Men för att ta emot denna kärlek måste vi människor ta vårt ansvar, den kärlek vi får måste vi möta. Mata, gå ut med pyssla om. Och inte minst, ta alla svåra beslut. Se när de inte mår bra och orka göra det rätta för dem. Åka in till veterinären i tid och otid, skynda hem efter skola, jobb eller den där fikan man bara ville skulle fortsätta i all oändlighet för att gå ut en promenad. Ta de där besluten som man bara inte vill fatta. Inse när de inte mår bra, oavsett om det är miljön, åldern, sjukdomar eller något annat. Vad det än är är det vi som måste fatta besluten, de kan inte göra det, vi måste. Det är det som krävs av oss för att vi får ta del av deras kärlek och värme. Ibland kan man inte se vad som är minst smärtsamt för oss, utan vad är bäst för djuren, egentligen. Tunga beslut och sjukt jobbiga beslut, men de måste tas. Det är en del av att vara människa och en del av att vara djurägare. Försöka vara osjälvisk och se till djurens bästa. Oavsett hur ot det gör eller hur gärna man vill skjuta besluten till ett annat millenium, de kanske måste fattas idag.

För djuren. Det är de värda. Det är vår skyldighet.

Efter ett arbetspass som flög iväg blev det inte sämre fortsättning. Hem, plocka lite blåbär, bara andas och njuta. Springa ner i garaget och flyga iväg med min lilla cykel. Nu bar det av mot Kransmossen för att där träffa Soli.
Väl där flög tiden iväg och solen lyste upp och värmde gott.





Nu väntar min bok och vetskapen att det inte är jobb imorrn. Upp tidigt ändå fövisso, men inget jobb. Så med den vetskapen stänger jag av här.

Glad söndag!

Idag var det jobbdags klockan 7 och det var inte riktigt en helt vanlig jobbdag. För idag var första arbetspasset med Sirpa för denna gång. Och gissa vad, det var jättekul. Väldigt självklart i och för sig med tanke på hur härlig hon är. Och framför allt hur duktig hon är.